”Långsammast vinner”

(null)

(null)

(null)
 
Körde pass nummer 2 som jag fått från min PT på MammaFitness idag.

Jag skulle ljuga om jag påstod att det var ett "nära-döden-pass". 

Tvärt om.

Och det kan vara en av mina stora utmaningar.

Jag har ju en tendens att vilja "flå på" jag.....så svetten kackar, slita liksom!

Men jag citerar Olga i boken Olgas omstart.
 
"Jag brukar säga att långsammast vinner." 

I denna nya filosofi som jag strävar efter att efterleva handlar det inte om att lyfta tyngst, göra flest eller svettas mest. Det handlar mer om förändring på sikt-hållbar förändring.

Andas.

Sug in naveln.

Kontakt med musklerna.

Fokus.

Lugn och fin.

Nu ska undertecknad försöka kliva ur "ivriga klubben". Ni får ordna med någon annan ordförande nu. 

Mitt medlemskap i MammaFitness är ett led i min strävan att fortsätta hitta hållbara vanor. 

Jaha....men den där bibeln med antiinflammatorisk kost och periodisk fasta. Var blev det av den då? Undrar vän av ordning.

Jo, den har lärt mig att det inte är någon katastrof att vara hungrig en stund och framförallt har det bidragit till att mina val av råvaror är oftast ekologiska. 

Nu ska tant lägga kinden på kudden, fokusera på djupandning, titta in i huvudet och drömma söta drömmar (och förmodligen gå upp och kissa en sväng mitt i natten). Sömn och återhämtning är nämligen viktigare än all tänkbar träning på jorden.

Noterat av Nina



Vilodag

(null)
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Nu har jag fått mitt första träningsprogram.

Tre skräddarsydda träningspass i veckan och däremellan vila.

Vila = promenad eller rörlighetsövningar tex yoga. Inga egenskapade träningspass, det ställer till det för min pt som måste se resultatet av sina personliga tips till mig.

Idag stod det VILODAG på mitt träningsschema. Alltså vila från gymmet men tog en lång och skön promenad på förmiddagen. Ingen PW utan just en promenad. Passade på att samtala men en vän i telefonen, lyssna på en bok och njuta av naturen.

Att betrakta en promenad som "vila" är något nytt för mig. Likaså träna med regelbundenhet efter schema på gym.

Åsså det här med lägga upp "nakenbilder" på min sida på Mammafitness känns inte direkt superbekvämt...men nu är det bara köra om jag vill nå önskvärt resultat.

Resten av denna "sköna söndag" tillbringas i soffan med fokus på kostplanering, semesterdrömmar och så ska jag kika på Stjärnorna på slottet.

BALANS i tillvaron.

Önskar Er alla en skön och avkopplande söndag.

Noterat av Nina

@work

  (null)

Blickar tillbaka ett år i tiden.
 
Första "arbetsveckan" i mitt nya liv. Inget jobb i sikte. Känslan av spänning, frihet, nyfikenhet, förundran blandades med tankar runt "va f@n har jag gjort"?  Tänk om ingen vill ha mig! Starta eget?
 
Nåväl, kan inte direkt säga att de sistnämnda gnagde i mig allt för mycket. Beslutet om att kliva av mitt chefsuppdrag och faktiskt säg upp mig var inget förhastat beslut. Utan jag skulle säga att det var ett beslut som växt sig fram starkare och starkare under en längre tid. Det fanns ju också proffessionella vägledare med i bilden.
 
När jag lämnade mitt tidigare uppdrag visste jag faktiskt inte ens om jag ville arbeta i kommunen, i förskolan eller som chef. Det var ändå rätt skönt att inte tvingas bestämma mig där och då.
 
Jag tänkte, att om jag inte testar något annat nu så kommer jag att ångra mig. Och kraften att söka annat under tiden som jag hade kvar mitt dåvarande jobb fanns helt enkelt inte. Jag var så mycket mer påverkad - i obalans av min situation, än jag själv förstod där och då. det behövdes en nollställning av "livsagregatet" liksom.
 
Jag ångrade mig inte och jag är så tacksam att jag tog steget, jag testade säljaryrket ett tag...sjuuukt kul och ett av mina bästa halvår i vuxenlivet (om man bortser från tjänstgöring på helgerna).
 
Under våren kom dock frågan, chansen, möjligheten att återkomma till ett uppdrag i Gävle kommun, i förskolan men inte som chef.
 
Nu fick geniknölarna gnussas ordentligt. Hur skulle jag tänka? Vad kände jag? Vad sa magkänslan?
 
Ja, min mage är trots allt min stöttepelare i beslut som ska tas. Hjärnan hämtar ofta information från magen och hjärtat innan det landar i ett resultat.
 
Efter "mötet" med magen, hjärnan och hjärtat hade "vi" ett beslut.
 
Jag skulle prova. Jag har trots allt alltid haft ett stort bultande hjärta för förskolan. Jag har otroligt goda erfarenheter av Gävle kommun som arbetsgivare, men jag vill inte vara i en chefsposition och jag vill inte arbeta heltid.
 
SÅ.
 
Nu, ett år senare, har jag ett toppenroligt arbete. Jag lär mig nya arbetsuppgifter och får även arbeta med sånt jag alltid älskat. Systematiskt kvalitetsarbete, förskoleutveckling och adminsitration (fick jag på köpet och det är min största utmaning). Runt mig har jag många underbar kollegor och samarbetspartners jag känner sedan tidigare och några nya.
 
Min roll är viktig och det finns oändligt mycket att göra. Men den här gången ska jag banne mig hålla balansen. Jag är inte oumbärlig. Jag vet att jag klarar mig utan "kommunen" och kommunen klarar sig utan mig. Men vi har trevlig tillsammans när vi råkas.
 
Summa sumarum.... många av oss vi tillbringar stor del av vårt liv på arbetet. Då är det oerhört viktigt att trivas och känna sig bekväm i den roll man har. Ingen annan än du själv kan hitta vägen i eller ur. Arbetet behöver inte bara vara ev transportsträcka till pensionen.
 
Nu vet jag också att alla inte bara kan "säga upp sig" sådär....Men jag skulle våga påstå att de flesta av oss i alla fall har möjlighet att på olika sätt ändra på våra arbetssituationer (om man inte trivs alltså). Byta miljö, söka nytt, gå en kurs/utbildning....VÅGA förändra. Det tror jag är stimulerande på många olika sätt.
 
Noterat av Nina