Blossa anno 2010



Årets Blossa är invigd och eftersom just glögg verkar vara det stora temat på facebook i kväll så kör jag på i samma tema. Själv blev jag utomordentligt frestad av Uffes status om glögg så jag var bara tvungen att gå och värma mig en egan kopp. Då blev det dock en Dufvenkrooks, av den lite alkoholsvagare arten. Jag skrev om glögg och flera blev sugen av det jag skrivit. Tant Vit & Beige bloggade om glögg och jag sitter här med en härlig eftersmak och värme i hela kroppen efter min kopp.... 

Nä, nu tillbaka till BLOSSA, årets smak, saffran som vi spräckte i fredags. Jag vet inte riktigt om jag blev så där imponerad av drycken som glögg och det var väl ändå vitsen....jag gillade saffranssmaken men saknade just glöggkryddorna....god men endå inte. Jag har faktiskt riktigt svårt att bestämma mig!
 
Men vilken tur att jag slipper då och egentligen är det ju ovidkommande vad just jag tycker. Smaken är som baken, delad och vem vet nästa gågn jag smakar så kanske den smakar förträffligt!

Vilken är då sensmoralen i dagens noteringar?
Drick å´var glad, gillar du inte glögg,
så drick choklad!

Strunta i test och vad andra tycker och tänker,
värm en kopp, njut av hettan till pannan blänker!
Skål!

Noterat av Nina

Med doft av hyacinter....

Nu blommar mina vita hyacinter och de doftar så underbart av jul. De står där så stolt i den från kära svärmor ärvda krukan, bredvid tomtemor. Tomtemor i svart och vitt flyttade hem till oss i fredags och är en gåva från familjen Nyblom-Wallberg. Å´visst passar hon bra där på den vita tv-bänken, där hon påminner oss om en mycket trevlig kväll med mat, dryck och mys framför brasan!

Noterat av Nina


I bakgrunden syns morfars gamla durspel också, som sonen
Nyblom-Wallberg rev av en Micael Jackson-trudelutt på,
kvällen till ära! 

Herre gud....vad svarade jag!

När jag åkte hem från jobbet idag, efter att ha sopat av den översnöade bilen, planerade jag att skriva ett inlägg om snökaoset 1998. Jag körde bilen genom en snöby som var som en vägg och snöflingorna var som dasslock, lovar, jag ljuger inte. Bilen (som fick sopas av ännu en gång) kördes in i garaget, jag skottade av gården, tog grannens på en gång för att få lite extra betänketid för mina snökaosnoteringar.

Väl inne ser jag att tidningen FÖRSKOLAN kommit oj, det här numret ja! Hur var det nu då? Skulle inte jag vara med här? Jodå, mycket riktigt! Jag bläddrar snabbt upp sidan med intervjun...
Hej Nina....phu, snälla Maria (intervjuaren) gör mig inte besviken...jag känner mig rätt citerad.

Kerstin, min exkollega, som föreslagit mig till intervjun, hade berättat det för mig via facebook tidigare under hösten och jag tog henne väl inte så där gravallvarligt på orden. Så när Maria från tidningen FÖRSKOLAN ringde mig blev jag både förvånad och inte på samma gång.

Det var en fredag hon ringde. Jag hade precis kommit in genom dörren hemma, skulle klä om till något sportigt för att ta mig en cykeltur i vardagsrummet (motionscykel). Jag hade fått av mig kläderna, dock ej på. Som gud skapade mig en gång, dock med trosor, fick jag frågan om vi skulle ta intervjun nu eller lite senare?

Men va tusan, lika bra att köra....intervjun avslutades med att MAria ville ha min mailadress så att hon kunde skicka texten så att kag kunde kika igenom den. OCH DET VAR TUR DET! För efter jag lagt på luren undrade jag vad som hade hänt? Så typiskt mig att bara köra på så där spontant, utan skyddsnät, tjo hejsan...det måtte ha varit en syn för gudarna när jag står där...som gud skapat mig....fast lite slappare i skinnet...och ser ut som en fågelholk!

När Maria mailade over intervjun fick jag chansen att frissera svaren lite, ett ändrade jag helt (herregud, hur tänkte jag där?) Och den frågan är inte ens med i intervjun, lika bra det.

Men Maria, jag har en exkollega som driver en egen ateljé i slottsmiljö. Kerstin Klockerman heter hon och är en otroligt kreativ och trevlig kvinna. Gå gärna in på hennes hemsida www.klockerman.com/ så kanske du får flera tips till pedagogintervjuer ;D

Noterat av Nina