Bättre sent än aldrig...

Det var faktiskt på tiden, något måste göras. I garderoben trängdes påsar, skor, väskor, kläder för sommar, kläder för vinter, höst, för stort, för smått, omodernt, klassiskt och modernt i en enda röra....men efter ett besök på IKEA och en smula inspiration blev det skillnad. Bättre sent än aldrig!

Noterat av Nina





Korrekturläsning

Gud va jag har grubblat på gårdagens intervju...å´ va svarade jag egentligen? Efter ett samtal med bästa H i morse så fick jag i alla fall klarhet i vilket av alla roliga minnen jag skulle berätta om. Maria, den trevliga rösten från tidningen Förskolan skickade texten till mig för korrekturläsning idag och det kändes bra. Då fick jag möjlighet att fila lite på svaren. 

Annars har dagen gått åt till lite städning (pratade med bästa H i telefonen samtidigt så då blev det mycket roligare), ett träningspass i vardagsrummet, rullströmming, en sväng på Köpis och en fikastund med bästa Katta....som inte alls fyllde 40 igår som jag trodde utan 39 . Sorry vännen men nu är det uträtt och klart!

Kvällen kommer att tillbringas som jourhavande taxichaffis då ungarna kommer att vara ute på festligheter i de absolut västligaste delarna av kommunen dit inga busschaufförer verkar köra efter spöktimmen är slagen.....men det är inte ofta vi behöver skjutsa så jag ska absolut inte klaga. Det är skönt att få hem ungarna, då vet man var man har dom det tiden på dygnet i alla fall!

En skön kväll önskar jag er allihopa!

Noterat av Nina


The incredible Hulketts, Leopardia and the Strict teacher!

Vilket är ditt roligaste minnet från förskolan?

Jag hade det kanske på känn men lyckats glömma bort det. Att jag skulle bli intervjuad at tidningen Förskolan. Min f.d kollega Kerstin Klockerman frågade för en tid sedan om hon fick tipsa tidningen om mig....-Tja, varför inte! svarar jag henne, kul att någon ser mig och min insats som förskollärare som intressant!

Idag när jag kom hem så ringer min telefon och en kvinna presenterar sig som representant till tidningen Förskolan och frågar om det är ok att göra en intervju....nu eller senare. Spontan som jag är, på gott och ont svarar jag förståss, ja! 

På sista frågan blir det tilt, game over...slut i rutan, myrornas krig, ja kalla det vad du vill! Det kändes oerhört märkligt att inte kunna svara på den frågan, jag menar jag HAR ju ett av de roligast jobben som finns! Kvinnan i luren säger att jag kan få betänketid och kan fylla på det när jag korrekturläser texten. Phu, tack för det....

Men faktum kvarstår, vilket är mitt roligaste minne från förskolan?

Hur ska jag kunna välja ut ETT, hur ska det bli möjligt? Tänk alla gånger jag fått beskåda glädjen i ögonen hos ett barn som precis uppmärksammat sitt eget steg på utvecklingstrappan, eller leendet som spricker ut hos pedagogen som nyss blivit varse en ny insikt...för att inte tala om alla egna poletter som har trillat ner och gjort mig själv till en mer insiktsfull pedagog. Att höra föräldrarna berätta om avtryck som förskolan gjort på barnet och "tar med sig hem".

En rolig händelse var en gång efter att barngruppen under en längre tid haft dramalek på förskolan. Dramalek kan jag snabbt förklara så här: Barnen bygger kojor, förvandlas till valfria djur, en vuxen bestämmer dag och natt genom att släcka och tända lampan i taket osv......  En dag blir ett barn hämtad av sin mormor och mormor berättar: - Ja, tänk...vi ska bara leka dramalek när **** är hos mig och hon tycker att det är så roligt!

Ja, den här sortens respons en av yrkets roliga sidor.

Noterat av Nina