Aldrig säga aldrig.....


Nej, jag har inte sprungit ett maraton, inte ens en tjejmilen eller ett vårrus. 

Jag har sprungit hela tiden, i drygt 3 km, på en tid som jag vare sig vet om den är bra eller dålig...

Men för mig var det bra!

Alltså, plötsligt händer det....jag har alltid sagt aldrig.
Jag ÄR ingen "springmänniska". 

En "vald sanning" som föreläsaren och coach, Kjell Enehager skulle ha uttryck sig.

Nu har jag uppenbarligen rumsterat om i mina egna föreställningar om mig själv och successiv har det påverkat min egen bild av mig själv och därmed min egen förmåga!

Min kompis Kristina från glada Hudik, lärde mig att leva efter en typ av mantra en gång i tiden....

"Man kan om man vill!"

Mycket klokt och tänkvärt, även om det den gången handlade om helt andra saker än att springa och träna!
(Men kul var det....)

Så.

Du kan om du vill och det du vill, även om du inte är någon träningsmänniska, morgonmänniska, skogsmänniska, stadsmänniska.....eller  vilken människa du än må vara!

Det viktiga är att du gör dina val efter eget huvud och förmåga.

Noterat av Nina



Hundra sommardar......


För ett par somrar sedan fick jag höra en dikt. Dikten handlade om sommaren och dess 100 dagar. Den som läste dikten gjorde mig uppmärksam på en sak. 

Nämligen, när man ser tillbaka på sin sommar så är det inte alltid (faktiskt ganska sällan) som det blir den dag man i förväg tror, som blir den man minns bäst.

När jag läste dikten för ett väl valt sällskap för en tid sedan kom jag att tänka på ett sommarminne jag har från den tiden när barnen var små. 

Det minnet får mig att reflektera över att det inte alltid är de stora och dyra upplevelserna som ger de finaste avtrycken. 

Barnen var 3 och 5 år. Ingen av dem har som barn direkt älskat att åka bil långt. Fantasin och ekonomin var ungefär lika skrala...och föräldrarna lade sinna pannor i djupa veck för att finna ut hur de bäst skulle ge sina barn en riktigt fin sommarupplevelse....

Jag vet inte hur länge vi satt där med våra skrynkliga pannor och funderade...tills en av oss helt sonika frågade barnen vad de ville göra på semestern.

- Spela minigolf, sa den ena!
- Bo i husvagn, sa den andra!

Ja...och så var semestern planerad.

Som tur var hade mor och far en husvagn vi kunde låna. Första etappen på vår resa gick till Skutskär. Där spelade vi minigolf. 

Vid en fin liten badvik i Gårdskär campade vi över natten och badade hela dagen innan vi begav oss till Lövsta bruk för ett besök i  Pettsons lekverkstad. 

Nästa etapp blev till den härliga lilla Östhammar, där träffade vi mor och far som var ute med båten på semester. Dom tog med sig barnen till Grisslehamn...å innan vår semestertripp var slut hade vi hunnit tagit en tur över till Eckerö och hälsat på faster...

Det jag lärde mig av detta var, att barnen oftast inte har så stora fordringar. Det är vi vuxna som lägger ribban högre är både ekonomi och barnens förväntningar. Barnen har svaren vi vuxna söker bortom horisonten.... 

Noterat av Nina


Tur i kärlek.....


Midsommarens traditionella golftävling är avgjort. 

Lag Larsson/Larsson satsade hårt och gick ut för vinst. I år skulle våra namn skrivas i på vandringspriset. 

Å så blev det inte.

Nä, för vi började årets midsommarscramle med ett första hål med ett resultat som hade såååå mycket mer att önska. 

Sen kan man väl säga att det gick hyggligt. Men här hängde det på marginaler. 

Å det är ju just det som är lite spännande med golfen.

Nåväl, att förlora en tävling tillsammans med den man, vars hjärta jag en gång vann, kan jag ta...

Någon sade än gång att man inte kan ha tur i både kärlek och spel...och så här dagarna efter tävling gläds jag mer åt att jag har världens bästa man, tillika världens bästa pappa till våra barn, än ett vandringspris i hyllan.

.....men nästa år, då kommer vi igen, då är segern vår!

Noterat av Nina