SÄLEN 2016


Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen...

Jag är kanske inte den rätta att bedöma sanningshalten i just den strofen i just den låten.

Särskilt efter en resa med föra att vara helt exakt, NOLL, meter på vad allt vad skidor heter.

Inte särskilt mycket friskluft och utevistelse blev det heller.

Jag skyller faktiskt allt på vädret.

Vad jag däremot tror är väldigt hälsosamt är att en gång om året umgås med "fjällorna".

Ja, det är vi, ett gäng tjejer som har just denna årliga fjällresa som tradition. 

Vi har våra förtroliga, roliga och otroliga samtal. Jag fuldansar, strumpdansar och underställsdansar. Vi delar hårfön, flätar varandras hår, skrattar med och även åt varandra. 

Vi bjuder på det, så om vi bjuder varandra på god mat och bubbliga drycker å så sjunger vi i kör till de mest fantastiskt jobbiga texter. 

På morgonen myser vi med kaffe framför brasan, ett torsdagsbesök i fjällkyrkan har blivit en tradition och på kvällen värmer vi upp dansskorna till Larz-Kristerz...eller något annat svängigt innan vi intar dansgolvet!

Sammanfattningsvis är då i alla fall jag både helt slut och totalt påfyllt efter en långweekend på Högis....hälsosamt eller inte, ja, vem vet?

Vanan trogen bokar vi in oss till nästa år redan vid utcheckningen....så fjällorna mina, nedräkningen till Sälen 2017 har börjat!

Noterat av Nina

Och så fick kroppen tala...


I huvudet hade jag fattat ett beslut redan igår.

Idag skulle jag vara frisk, eller i alla fall officiellt friskförklarad från denna hemska, dock troligtvis ej dödliga förkylning.

 Febern sjönk under söndagen och jag satte klockan på en timmes "sovmorgon" (till 6.30 i stället för 5.20 som jag brukar).

Här skulle möten planeras och genomföras enligt planen.

Vaknade utan feber....för övrigt undvek jag å det bestämdaste att känna efter hur jag mådde. In med den dagliga dosen astmamedicin, två alvedon och nässpray av bara farten.

Sätter mig i bilen, startar...det susar i öronen och jag kallsvettas....mot jobbet bara....möten...planera...viktigt....inte missa, inte tänka.....tänka...

-Nina Larsson, vad håller du på med? utbrister jag plötsligt hög till mig själv. 

Varför, för vem, hur i hela fridens namn tänkte du nu....tänkte du alls?

Nåväl, det fanns dagar då det gick att förtränga kroppens signaler och jag duktigt jobbade på mig min kroniska astma. Må Gud förlåta mig dessa synder och vad det inneburit och innebär för min kropp idag och livet ut. 

Men må också dessa erfarenheter och livets klokhet vägleda mig i framtida kloka val.

Så.

Status just nu: Hemma, soffan, vila, chailatte och en god bok. 
Tillfrisknande pågår!

Noterat av Nina

Hopp om liv...


Det finns trots allt hopp om liv.

Idag kände jag mig så pass pigg att jag kunde ta en försiktigt varv runt byn till fots. Preparerad med närspray, alvedon och en massa vilja fick kroppen återhämta sig från de senaste dygnens "soffligg".

Jag är verkligen bra på att vara kravlig och tycka synd om mig själv. Medan jag bad till högre makter om att bli frisk tittat mannen på mig med en något "matt min" och konstaterar: 

- Men herre Gud, det är ju bara en vanlig förkylning du har drabbats av!

Så....nu är det bara att sluta tycka synd om sig själv och fokusera på det friska. 

Det finns en fördel med att vara tillfälligt sjuk, tänker jag dock. Få gånger uppskattar jag de dagar jag trots allt är frisk, vilket är de flesta, som när jag är sjuk.

Jag tänker också vilken roll en balanserd livsstil spelar för att jag ska "hålla" mig frisk. Kosten, motionen, balans i arbete och vila, hantera stress...ja, det är många faktorer som spelar in.

Var rädd om din kropp, var ska du annars bo!

Noterat av Nina