Med ödmjukhet i blicken....

(null)

(null)

Livet består som sagt inte bara av motion, god mat och bubbel.

Nej, som sig bör kantas det även av en del utmaning så som sjukdomar och annat trubbel och grubbel.

Att vara anhörig till en person med alzheimer har verkligen sina utmaningar och fram till för ca ett år sedan var den utmaningen nära nog att ta kål på mig. Ja, i alla fall så utvecklades sidor hos mig som jag var föga stolt över. 

Jag våndades inte så mycket den dagen för ett år sedan när pappa flyttade till Furugården, vårt trygghetsboende på byn. Med gott stöd från min egen professionella anhörigstödjare var min övertygelse att detta  var det enda rätta...för alla parter. 

Man läser och hör så mycket negativt från trygghetsboenden och sjukvård runt om i vårt avlånga land. Även om det finns viss sanning i vad som upplevts för enskilda boende eller anhöriga så får det mycket negativ spridning i press och sociala medier.

Tyvärr ofta med resultatet att de personer som arbetar närmast de boende mår sämst. De personer som redan kämpar för allas bästa utifrån förutsättningarna som ges.

Jag vill dock förmedla en annan bild, min bild.

Idag besökte jag min pappa på Furugården. Hela mitt hjärta svämmar över av tacksamhet och glädje när jag går därifrån.

Pappa som, utan att överdriva, inte varit den bästa personen på jorden att visa empati, ödmjukhet och kärlek till sina närmaste FÅR sån fin omsorg, respektfullt och ja, faktiskt kärleksfullt bemötande av sina närmaste "tjejer". 

När R-M berättar att han har blivit mer harmonisk och lugn på senaste tiden, när L med en ängels tålamod åter för honom till bords  med sin arm under hans och berättar om hur härlig och rolig gårdagen hade varit. Hur slagfärdig han varit i sina kommentarer och på sitt sätt lyckats förmedla glädje. Då blir jag så glad.

När pappa sedan med en  ödmjuk, varm och fokuserad blick åter tittar på I och  förtroligt gör ett försök att planera morgondagens projekt med lastning (Han har varit yrkeschaufför större delen av sitt liv och i hans verklighet är han det fortfarande ) och hon med sitt lugn ger honom ett respektfullt och bejakande svar ....

Ja, då brister nästan mitt hjärta, det svämmar liksom över ❤️

Ni som arbetar på trygghetsboende runt om i vårt avlånga land, all kärlek och respekt till er🙏🏼

Och du pappa, vet du, att just du har fått det bästa av det bästa!

Noterat av Nina


Kommentarer:

1 Sååå finr och berörande skrivet/ Pernilla :

Så fint och berörande skrivet! ❤

Svar: Tack Pernilla ❤️
Nina

2 Anonym:

Så fint skrivet!/frugan

Svar: Tack 😘
Nina

3 Anonym:

Sitter med tårar i ögonen, din text berör så mycket 💕💕

Svar: Tack för fin respons 💞
Nina

4 Anonym:

Kan inte annat än att hålla med dig och känna med det du skriver, min mamma flyttade till furugården för några veckor sedan pga av sin alzheimer och dom är helt fantastiska ❤️ som mammas livs situation har förändrats sen hon flyttade dit är helt fantastiskt, och min också för den delen, dom är guld värda ❤️

Svar: Härligt, å så viktigt att vi anhöriga förmedlat det till personalen också 🙏🏼
Nina

Kommentera här: