Å där trillade hon från den lagom höga hästen.....

(null)

(null)

(null)

Kvällen bjöd på ett spontant cirkelpass med självaste dotra som ledare. Jag vet att hon är tuff. Men så här tuff....nä, det minns jag inte.

Jag tog rygg på en av passets mest vältränade och atletiska tjejer. Och tänkte att hon skulle nog bli en fin draghjälp och lagom stor utmaning.  Hakar på henne, tänkte jag. Hur svårt kan det vara.....jag var full av beundran. Måste ju ändå ge mig själv en klapp på axeln för duktigt bra självförtroende till att börja med.

Innan passet var slut undrade jag i panik hur fan jag skulle kunna byta grupp, lämna passet, brotta ner atleten utan ansträngning , eftersom jag knapp orkade göra en min eller en kroppsdel...både självförtroende och självkänsla hamnade på akutvård...

Nej skämt å sido. Hon var så grym och ja, hon utmanade mig rejält och nej, ja hängde inte med. Det gjorde jag verkligen inte. 

Hemmagym och hemmaträning i all ära. Oftast är det den enda träning som blir av och då är det bra  nog. Men ack så viktigt att ta sig ut ur comfort zonen ibland och ge kroppen en genomkörare med någon annan som håller i taktpinnen.

Jag är rätt stark och uthållig, jo vars!
Men sätt ihop styrka och en rejäl dos puls på det och där....precis där idag, denna tisdag i oktober föll jag från min lagoma balanshäst och slog arslet rejält.

Ett tag undrade jag om jag tränade för livet eller för att ta mitt liv, Siar om en duktig träningsvärk i morgon. 

Läskigt och skönt på samma gång liksom.

Noterat av utmattad och genomkörd Nina





Kommentera här: