I my dreams....

(null)

Vissa mål i livet kanske ändå, efter närmare eftertanke, bör stanna i drömmarna.

Jag har under en tid gått och odlat en, eller rättare sagt två drömmar om min fysiska förmåga. Två utmaningar att anta, med andra ord.

Den ena är att kunna stå på händer igen. Jag har varit rätt bra på det, bara för några år sedan. Sen har kroppen liksom av någon konstig anledning gått å blivit lite "småosmidig", liksom.

Den andra drömmen är att kunna få ner i spagat. Jag brukar tänja liiiite på gränserna efter varje yogapass när jag känner mig uppvärmd. Jag har aldrig kunna gå ner i spagat, så varför inte börja när man är 53. Låter ju som en jäkligt rimlig målsättning...eller inte. 

Jag har faktiskt en tredje dröm också. Och det är att bli bättre i golf. Spela jämnare och matcha mitt handicap lite oftare. 

Igår kände jag mig lite på G liksom och tänkte att nu.....nu ska jag upp på händer. Ingen krånglande axel, inget diskbråck som ger sig till känna, kroppen uppvärmd. 

Gick sådär.

Jo, jag kom nästan upp.

Men ryggen tyckte det var en mindre bra idé. Den något stela 53:åriga ryggen verkar inte vilja samarbeta med mina drömmar och mål här. Frågan är om ljumskarna någonsin kommer att gå med på spagat. Undrar om det är kroppen eller knoppen den felande länken sitter i här?

Medans ni funderar över det ska jag berätta om dagens runda på golfbanan. Det var årets bästa runda och jag hamnade poängmässigt inom zonen för mitt HCP. 

Det kanske kan ge mig en fingervisning om vad som är realistisk. Vilket av mina mål jag ska hålla fast vid.

När kropp och knopp är i harmoni. När solen skiner och himlen är blå. Kaffet värmer gott, liksom sällskap och spel. Luften är kall och klar och slagen sitter....

In my dreams....ja där kan allt hända. 

Noterat av Nina

Kommentera här: