Noterat av Nina

Om min strävan efter en hållbar livsstil med balans i livet, främst om kost och motion.

@work

  (null)

Blickar tillbaka ett år i tiden.
 
Första "arbetsveckan" i mitt nya liv. Inget jobb i sikte. Känslan av spänning, frihet, nyfikenhet, förundran blandades med tankar runt "va f@n har jag gjort"?  Tänk om ingen vill ha mig! Starta eget?
 
Nåväl, kan inte direkt säga att de sistnämnda gnagde i mig allt för mycket. Beslutet om att kliva av mitt chefsuppdrag och faktiskt säg upp mig var inget förhastat beslut. Utan jag skulle säga att det var ett beslut som växt sig fram starkare och starkare under en längre tid. Det fanns ju också proffessionella vägledare med i bilden.
 
När jag lämnade mitt tidigare uppdrag visste jag faktiskt inte ens om jag ville arbeta i kommunen, i förskolan eller som chef. Det var ändå rätt skönt att inte tvingas bestämma mig där och då.
 
Jag tänkte, att om jag inte testar något annat nu så kommer jag att ångra mig. Och kraften att söka annat under tiden som jag hade kvar mitt dåvarande jobb fanns helt enkelt inte. Jag var så mycket mer påverkad - i obalans av min situation, än jag själv förstod där och då. det behövdes en nollställning av "livsagregatet" liksom.
 
Jag ångrade mig inte och jag är så tacksam att jag tog steget, jag testade säljaryrket ett tag...sjuuukt kul och ett av mina bästa halvår i vuxenlivet (om man bortser från tjänstgöring på helgerna).
 
Under våren kom dock frågan, chansen, möjligheten att återkomma till ett uppdrag i Gävle kommun, i förskolan men inte som chef.
 
Nu fick geniknölarna gnussas ordentligt. Hur skulle jag tänka? Vad kände jag? Vad sa magkänslan?
 
Ja, min mage är trots allt min stöttepelare i beslut som ska tas. Hjärnan hämtar ofta information från magen och hjärtat innan det landar i ett resultat.
 
Efter "mötet" med magen, hjärnan och hjärtat hade "vi" ett beslut.
 
Jag skulle prova. Jag har trots allt alltid haft ett stort bultande hjärta för förskolan. Jag har otroligt goda erfarenheter av Gävle kommun som arbetsgivare, men jag vill inte vara i en chefsposition och jag vill inte arbeta heltid.
 
SÅ.
 
Nu, ett år senare, har jag ett toppenroligt arbete. Jag lär mig nya arbetsuppgifter och får även arbeta med sånt jag alltid älskat. Systematiskt kvalitetsarbete, förskoleutveckling och adminsitration (fick jag på köpet och det är min största utmaning). Runt mig har jag många underbar kollegor och samarbetspartners jag känner sedan tidigare och några nya.
 
Min roll är viktig och det finns oändligt mycket att göra. Men den här gången ska jag banne mig hålla balansen. Jag är inte oumbärlig. Jag vet att jag klarar mig utan "kommunen" och kommunen klarar sig utan mig. Men vi har trevlig tillsammans när vi råkas.
 
Summa sumarum.... många av oss vi tillbringar stor del av vårt liv på arbetet. Då är det oerhört viktigt att trivas och känna sig bekväm i den roll man har. Ingen annan än du själv kan hitta vägen i eller ur. Arbetet behöver inte bara vara ev transportsträcka till pensionen.
 
Nu vet jag också att alla inte bara kan "säga upp sig" sådär....Men jag skulle våga påstå att de flesta av oss i alla fall har möjlighet att på olika sätt ändra på våra arbetssituationer (om man inte trivs alltså). Byta miljö, söka nytt, gå en kurs/utbildning....VÅGA förändra. Det tror jag är stimulerande på många olika sätt.
 
Noterat av Nina
 
 
 
 
 
 
 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: