Noterat av Nina

Om min strävan efter en hållbar livsstil med balans i livet, främst om kost och motion.

KLIMAKTERIET

(null)

Började min dag med ett pass yoga idag. Ett pass med fokus på rörelser som påverkat hormonflödet positivt- ett pass för kvinnor i övergångsåldern.

Klimakteriet, hörni...vad säger vi om det?

50 % av befolkningen är, har varit eller ska komma i den fasen i livet. 

En ganska lång period för många av oss. 

Många är symptomen och ja, jag tycker att vi generellt "pratar" för lite om detta. Och gör vi det så är det inte sällan i termer som "klimakteriekärring" och i andra nedlåtande termer. 

Ja, jag har gjort det själv. 

Förlåt, det var inte bra gjort. Och det kommer inte att ske igen. Tro mig. 

Den här "lilla" östrogenutfasningen från kvinnans kropp är inte så liten och effekterna kan bli nog så kraftfulla.

Eller vad sägs om:
Depression 
Glömska
Viktökning
Sömnsvårigheter
Minskad sexlust
Torra slemhinnor
Värmevallningar
Benskörhet

Det räcker så...tänker jag. För att vi ska förstå att våra viktiga kvinnor mitt i livet. De som verkligen befinner sig i en "klämålder". Mitt emellan barn, gamla föräldrar, kanske en karriär i jobbet....kvinnor som kanske sätter sina egna behov och sitt mående i absolut sista hand. 

Och det faktum att klimakteriebesvär inte alltid är helt "talbart" i vårt samhälle kanske också gör att det står en helt oförstående partner, familj bredvid och fattar just ingenting. 

Det finns sätt att förebygga mående under den här perioden i livet.

Som tex att:
Äta nyttigt
Undvika alkohol, koffein och tobak
Goda sömnvanor
Minska stressen
Regelbunden kontakt med sjukvården (kontroller).

Jag har försökt vara "öppen" för dessa förändringar som jag vet kan drabba min kropp och påverka mitt mående.  Jag har lätt att uttrycka mig om mitt mående till nära och kära och har en förstående man. Trots att han knorrar lite över att begreppet "sova sked" numer har krympt från några timmars gemensam sömn under samma täcke till ca 30 sekunder. Sen kommer paniken.....värmepaniken!

Redan innan jag fyllt 50 började jag märka symptom att jag kommit in i övergångsåldern. Det mesta handlade då om  oro, stress och nedstämdhet. Tidigt i mitt liv hade jag beslutat att inte ta östrogen, utan jag har alltid tänkt att jag "ska rida ut stormen". Tänker att om jag "stoppar upp" en del i kroppens process så poppar något annat upp eller skjuts framför mig. Den linjen är jag inne på fortfarande, men det är inget jag lägger några värderinga i. Utan mer att jag följer en känsla. 

I stället går jag regelbundet på kraniosakral terapi, äter nyttigt, dra ner på stressfaktorer, gör yoga, tränar och motionerar regelbundet, går på alla kontroller och har regelbunden kontakt med vården och strävar efter tidiga kvällsvanor och sömn.

Hittills har det fungerat bra och statistiskt borde jag ha klarat av ungefär halva övergångsåldersperioden nu.

De senaste veckorna har jag gått in i en ny fas med temperaturskiftningarna i kroppen. Oftast på kvällen och natten. Det kan ja absolut ta....det värsta är att nattsömnen, min viktigaste återhämtning påverkas då jag vaknar när kaminen regelbundet slår på och av...

Oj, så långt inlägg det blev. Men kanske inte så tokigt ända att "tala" om detta på just internationella kvinnodagen. Gör dig själv en tjänst idag. Samtala med dig själv och kanske en nära vän, dina barn eller partner om just dina tankar runt klimakteriet. Hur känner du? Hur mår du? Berätta om hur det "var/är för dig". Hur var det för din mamma (symptomen är ärftliga). Tipsa, bekräfta, försök förstå och gratulera dig själv och alla andra kvinnor till en fantastisk kropp.

Noterat av Nina