4

Någonstans i Sverige...

Vecka 44 har under många, många år inneburit skollov med hemmavarande barn i vår familj. Eller rättare sagt nattvakna barn. Vilket jag har lite (läs mycket) svårt för. Det stör helt enkelt min nattsömn. Jag vill ha tyst när jag sover....om lampan lyser rakt in i ögonen spelar ingen roll bara det är TYST.

I år är inte vecka 44 som den brukar. Äldsta har börjat jobba, mannen snarkar i Falun i veckorna och dotra har tagit värvning på höstlovet. Japp, ni läste rätt!

I nästan samma andetag som jag skriver värsta kritiska inlägget om hemvärnet som skjuter skiten ur oss Valbyggare så sitter den 17-årige dottern i huset och ÖNSKAR att få gå med i detsamma. Så i morse var det uppstigning, sängbäddning och uppställning på gamla I 14. Det var inte igår man var där inte. Senast jag skjutsade någon dit var ju mannen som gjorde sin militärtjänstgöring där som 19-åring....å´det var ju några år sedan.

Så hennes lov blir alltså minst sagt annorlunda. I stället för vakna nätter framför tv och dator blir det nu nätter på logementet och ute i fält i tält i Marma. Inga shoppingpåsar från Köpis att bära hem. Nä, i stället blir det till att packa ryggsäcken och bege sig ut till skogs. Fika med kompisar på stan ersätts med ärtsoppa från "snuskburken"... 

Annorlunda och skoj på samma gång, kan jag tänka mig och det ska bli väldigt intressant att höra vad hon har att säga om livet i skogen, första veckan i november, när hon kommer hem. Men fram tills dess får vi leva i en något reducerad familj, jag och sonen. Men det gör det samman för hon är min soldat....någonstans i Sverige!

Noterat av Nina