0

Kusinträff...

 
Igår när jag vaknade hade jag ingen aning, ingen aning om att jag några timmar senare skulle höra min egen röst säga: Pappa, om du vill att jag följer med dig till Stockholm på din brors minnesstund så gör jag det!
 
Pappa tittade på mig, frågade om jag skämtade eller menade allvar. Klart jag menar allvar! Sagt och gjort. Vi rustade oss för en tripp till den kungiga hufvudstaden, eller rättare sagt Älta, strax söder om. 
 
Hela vägen mot Stockholm regnade det, men väl framme sprack molnen upp och solen kom fram. Det blev en fin stund i trädgården med kusiner och faster från Stockholm och farbror och kusin från Toronto. Jag är glad för detta spontana infall a la bästa Smolskystil.
 
Men nu är jag hemma igen, denna sista junidag år 2012 och banne mig, är det inte sommaren som är på väg att träda in på allvar nu.....och min förhoppning är att vi, mina kusiner och jag kommer att få tillfälle att mötas under andra omständiheter framledes. Det är ju ta mig tusan inte mer än ett par timmar mellan oss.
 
Noterat av Nina