Mindset och hur det kan ändras över tid....

(null)
 
Inget, absolut inget har utmanat och förändrat mitt mindset så mycket som Mammafitness.
 
Jag tycker ändå att jag alltid har haft ett "öppet sinne" till förändring. Framförallt när det kommer till kost och motion. 
 
Jag har verkligen ändrat mitt "normalläge". Vågat utmana och utmanar min och för all del, andras norm.
 
Ta till exempel uttrycket "för att jag är värd det". Eller "nystart" eller det ju ändå helg/semester.
Jag börjar om på måndag, så jag kan unna mid.... (läs: Så nu frossar jag och dammsuger skafferiet på "götta".)
 
Det är begrepp som alla mer eller mindre lägger ansvaret för vad du gör eller äter utanför dig själv. 
Jag tyckte det var jättetoppen att använda mig av dessa "floskler" och lutade mig redigt och flitigt mot dem en lååång tid i mitt vuxna liv. 
 
Och konsekvenserna....dvs bakis-känslan, proppmättheten, överflödskilona, hamnade förstås åter och åter igen på mig själv. Jag har liksom gått ner samma kilon ett otal antal gången, kan man säga.
 
Å då blev det till att köra "matförbud" av olika slag ett tag och pressa ner kroppen några kilo igen. Tokträna och stressa kropp och själ till...ja, viktminskning. Återigen samma kilon...gång på gång.
 
Nu överdriver jag en smula. Men det ligger väääldigt nära sanningen ska ni veta. 
 
Jag "levde" liksom att frosseri och tokträning växelvis var det normala. Ett normaltillstånd. Jag fattade aldrig varför jag inte kunde "hålla i kost och träning" och varför jag återvände till Viktväktarna stup i kvarten. Blev expert på att gå ner i vikt och gå upp i vikt. Fattade inte att det var en "icke hållbar" strategi att äta för lite och träna för mycket. Egentligen en rätt logisk ekvation.
 
Idag stävar jag efter att äta mer hållbart. Att inte överäta. Äta allt, men mer måttligt. Ska verkligen inte föra Viktväktarna bakom ljuset här. VV förespråkar exakt samma sak, men för mig som hållit på med VV halva mitt liv tappade jag respekten liksom. Och det ÄR mer fokus på viktnedgång där, tänker jag. Rätta mig om jag är ute och cyklar....
 
Jag kom också till en punkt i livet då jag ville bli stark i kroppen. Då funkar det inte bara att lägga på kaloriunderskott. Utan de kalorier du ska äta ska vara i rätt proportioner till varandra. Då pratar vi om protein, kolhydrater och fett. 
 
Under en period hade jag samlat kalorier till helgens frosseri genom att undvika kolhydrater. Snacka om att göda "frosserigrisen" i sig och underminera sin egen ork. Detta får man ingen stark kropp av.
 
Idag innehåller i stort sett alla mina måltider både protein, kolhydrater och fett. "Bra", mättande och näringstäta livsmedel. 
 
Jag tränar också mer medvetet och framförallt MINDRE än tidgare perioder. 
 
Motivationen att äta näringsrikt har jag också fått från FOOD PHARMACY. Otroligt lärorikt runt kosten.
 
Jag lever idag inte med en strikt kosthållning. Jag äter med förstånd övervägande måltider under en vecka och väljer själv mina tillfällen till att äta tomma kalorier (och dricka). Mår så mycket bättre. Bättre till både kropp och själ och med insikten att förändring tar tid och det är inte farligt att utmana sig själv. Idag tänker jag att som jag lever idag, ska jag kunna leva livet ut.
 
Nu har du läst ett jättelångt inlägg. Tack för det 🙏🏼 
Jag är jättenyfiken på hur du tänker om min filosofi? Kommentera gärna.
 
 
Noterat av Nina
 
 

Kommentera här: