Motivation

(null)
Motivation.

Så här i början på det nya året kan jag tänka mig att många känner sig peppade och motiverade att ta tag i kost och träning. 

Man är helt enkelt  supertaggad till den här livsstilsförändringen och målbilden är klar, läs BEACH 2020, helst februari för då ska jag på weekendresa med vännerna. 

Nu handlar det förstås väldigt mycket om vad du har för målsättning med din förändring. 

Många, tror jag, har satt målet i relation till viktnedgång. (Hoppas jag har fel...men relaterar som vanligt till mig själv.)

Okej, vi är igång....och efter 3 veckor är det inte lika motiverat att gå på träningen längre. Salladsbladen och morötterna växer i munnen och kroppen skriker efter choklad, pizza och vin. Fredagen kommer och du har promenerat på rasterna, varit på gymmet hela veckan. Det har hänt lite på vågen...

Visst kan du unna dig ett skrovmål och ett glas vin på fredagkväll. Du blir som en ny människa och så ville den nya människan också ha ett glas vin.....

På måndagen är du på ruta 1 igen. Känner dig "sådär" nöjd med helgens skrovmål och vinglas.

I bästa fall orkar du med detta  några veckor och det kan till och med resultera i rätt duktig viktnedgång (jag VET). 

Och även om motivationen och målet finns kvar så orkar man inte "hålla i" denna livsstil. Inte då jag i alla fall. 

Det kanske inte är målet som är fel ställt. Det kan ju vara så att metoderna inte leder dig till målet och att tidsplanen är för snäv?

Om jag försöker "klämma in" för många nya förändringar i min vardag på en och samma gång är det lätt att misslyckas, tror jag.

Bättre att skynda långsamt och se resultaten på sikt. För är det något som motiverar är det resultaten.

Inte fan är jag motiverad att städa, diska, handla, laga mat, träna, åka till jobbet, promenera i regn....typ aldrig faktiskt. Men jag vet att resultatet, det kommer jag att bli nöjd med. 

Ett rent hus, god mat på bordet, lön på kontot, piggare och starkare kropp....det är min motivation. 

Så, vart vill jag jag komma idag då?

Jag tror så här.  Att färre och "mindre" förändring  över längre tid. Ger sig bättre resultat och att motivationen hålls kvar längre.

Du som "kämpat på " ett tag. Brukar du stanna upp, se tillbaka på vad du faktiskt har skapat för hållbara förändringar och hur dessa påverkat dig i positiv riktning? Om inte, gör det! Förmodligen är  det "bättre" än du själv ser och tror.
 
Idag, snart 55 år väger jag som när jag gifte mig för 30 år sedan. Är starkare än någonsin. Mer harmonisk i kropp och själ. Jag har utan att vara gravid varit uppe i nästan 20 kilo mer. Jag har i hela mitt vuxna liv kämpat med att gå ner i vikt. Gud förlåter mig för alla tokiga idéer, dieter, metoder....som jag dessutom försökt förmedla inte minst i bloggen.  Ber så hemskt mycket om ursäkt mina trogna läsare.

Värst var det kinesiska bantningsteet. Som utlovade en laxerande effekt. Kan lova att den hade det. Jag gick ner i vikt också (läs skit och vätska). Samtidigt skulle jag träna, sköta mitt hem och ett heltidsarbete. När jag gick på toa. Ja,  och det var ofta....visste jag inte om jag gjorde "ettan eller tvåan". Men jag gick ner i vikt och mådde.....skit!

Samtidigt så har jag ju alla dessa tokiga upptåg att tacka. Jag är ju lite så av naturen. Det ska gå fort. Skitfort.....och jag har  också tagit lärdomar av alla tokigheter. 

Känner mig en aning klokare idag .Tack och lov.

Så.

Just nu känner jag mig inte alls motiverad att kliva ur sängen. Inte alls sugen på att köra mitt gympass och dammsuga...men jag vet att jag kommer att känna mig helnöjd efteråt och att det kommer att göra kroppen gott. DET är min motivation. 

Motivationen finns bortom själva aktiviteten...🙏🏼

Klokt skrivet, så klokt att jag själv blev lite imponerad faktiskt!

Önskar dig en bra fredag och helg 💖
Noterat av Nina

Kommentera här: