Träningen....

(null)

(null)

Nu är jag igång i gymmet med mina pass igen.
Fortsatte där jag var, ok lite försiktigare. Men enligt plan.

Det längre uppehållet (på ca 3-4 veckor) orsakades av dels en förkylning och dels att jag var bortrest. Inga konstigheter alls. Helt vanligt förekommande och ingen katastrof. Bara fortsätta där jag var. 

Hade det dock varit för några år sedan hade ett uppehåll i träning, orsakar av vad "tusan som helst"
inneburit att jag i min hjärna tänkt att "jaha, nu har jag misslyckats igen och hur ska jag nuuu komma på banan igen-syndromet".

Allt eller inget liksom. Katastroftänkande av tredje graden. 

Idag kan jag se tillbaka på de senaste veckor och tänka:
Jädrans va med vardagsmotion jag fått till under den här perioden.

Massor av promenader, skidåkning, yoga och avkoppling.

Jag har dessutom under den här perioden lyckats bli "frisk" från mitt diskbråck....det som inte var något diskbråck. Tänk att jag fredagen den 13 december, efter att jag, ja minst 15 år gått och TROTT att jag har diskbråck. Har anpassat träning efter det. 

Sjukt när jag tänker efter- och det är en historia för sig!

Så.

Summasummarum så har ingen större skada skett med mitt uppehåll. Tvärtom, jag har ju gjort jättemånga hälsovinster. 

Tillbaka till träningspassen i gymmet. 

Idag känner jag mig mindre hämmad i mina rörelser. Det var trots allt en låsning i bröstryggen som påverkat min kropp under många år. Vet inte om jag inbillar mig. Men jag känner mig "friare" och kan ta ut rörelser bättre. Likaså vågar jag lyfta tyngre. 

Detta kommer självklart innebära att jag får bättre förutsättningar att hålla mina "må-bramål".

Jag tänker vidare....att det fortfarande är viktigt att träna sina små skador och skavanker till trots. Frågan blir liksom inte OM jag kan träna utan HUR ska jag träna för att min kropp ska må bra och kanske bättre?

Nog reflekterat för idag.

Noterat av Nina






Kommentera här: